Genetikens grunder
Introduktion kring läran om ärftlighet.
Under mitten av 1800-talet upptäckte den österrikiska munken Gregor Mendel hur dagens moderna genetik och arvsläran fungerade. Han korsade bland annat gula och gröna blommor från luktärtan, och med hjälp av avkommorna räknade han ut vilka färger som var dominanta respektive recessiva. Idag har han blivit erkänd som genetikens fader.

Cellen ligger till grund för alla levande organismer. För att en hund ska bli just en hund krävs det biljoner celler. Varje cell har sina särskilda funktioner, beroende var i kroppen de sitter. Dock kommer alla celler från det en gång befruktade ägget med en kärna som innehåller en DNA-spiral, det kemiska ämnet som bär på den genetiska arvsmassan för varje individ.

DNA-spiralen är uppdelad i delar och varje del kallas för kromosom. En hund har 78 kromosomer. Kromosomerna sitter i par och varje individ har alltid två uppsättningar av en kromosom. En uppsättning som kommer modern och en från fadern.

En gen är i sin tur en avgränsad del av DNA-molekylen och det finns många gener på varje kromosom. En specifik gen återfinns dock alltid på samma plats på samma kromosompar hos alla individer av en bestämd art.

Väldigt enkelt förklaras genen som den grundläggande enheten för arvet. Varje gen har en kod som beskriver för cellerna hur ett visst protein ska sättas ihop. Varje gen har sin typ av beskrivning för en viss specifik egenskap. Den bestämda platsen för genen på kromosom-paret kallas för locus.

En specifik gen kan förekomma i en rad olika former som sätts ihop av samma protein och därmed ger olika former av samma egenskap, som bland annat brun eller blå ögonfärg. Varje sådan genvariant kallas för allel. Varje individ har alltid två alleler för varje gen, en från modern och en från fadern.
Homozygot och heterozygot
En individ kan ha två lika eller två olika alleler. Har individen dubbel upplaga av en allel är genen homozygot. Har individen två olika alleler, är genen heterozygot. En homozygot individ kan bara lämna en typ av allel till sin avkomma medan en heterozygot individ kan lämna vilken som helst av sina två alleler till avkomman.

Ett exempel är hur en avkomma får sitt kön. Hanen bär på en X kromosom och en Y kromosom medan honan bär på två X kromosomer. Honan kan därför bara lämna X till avkomman medan hanen kan lämna antingen X eller Y.
  • Lämnar hanen ett X blir det X/X = hona.
  • Lämnar hanen ett Y blir det X/Y = hane.
Dominanta och recessiva gener
Det finns dominanta och recessiva gener. När en dominant gen nedärvs räcker det att genen kommer från en av föräldrarna för att den ska synas. En dominant gen kan inte döljas, utan finns den, syns den också.

För att en recessiv gen ska synas måste genen komma från båda föräldrarna. En recessiv gen kan på så vis ligga dold i flera generationer innan den möter en likadan gen och egenskapen blir synlig hos avkomman. När en individ är heterozygot för en gen kan individen bära både recessiva och dominanta alleler. Men det är den dominanta allelen som syns hos individen.

Arvsanlag för färger brukar benämnas med bokstäver och varje färgserie har sin egen bokstav. Dominanta alleler skrivs med stor bokstav B medan recessiva alleler skrivs med liten bokstav b.
Genotyp och fenotyp
När vi tittar på en hund är det dess fenotyp vi ser, det är de synliga eller mätbara egenskaperna hos individen, som till exempel färg. Medan den hela uppsättningen av alleler hos en individ kallas för genotyp, vilket är individens genetiska kod. Individer med samma egenskaper, alltså samma fenotyp, kan ha olika genotyp.

Två hundar kan för ögat ha samma svarta färg, men den ena kan ha genotypen B/B och den andra kan ha genotypen B/b. När man kan se vilken fenotyp individen har, men inte kan avgöra dess genotyp skriver man att hunden är till exempel B/_ , vilket betyder att individen fenotypiskt är svart, men att man inte vet om den är homozygot eller heterozygot för svart färg.
Många färger men endast två pigment
Trots alla möjliga olika färger och mönster som man kan se hos hundar, finns det endast två pigment - svart (eumelanin) och rött (pheomelanin). Alla pälsfärger skapas av dessa två pigment, vilka är båda former av melanin. Var och en av pigmenten har en grundfärg, och den kan sedan modifieras av olika gener.

Eumelanin är grund för svart pigment. Alla svarta områden hos hund skapas av celler som producerar eumelanin. Det finns dock gener som gör eumelanin till andra färger, så som brun, grå eller isabella (blekt ljusbrun). Om en hund har någon av generna för att det svarta pigmentet ska ändras till till brun, blå eller isabella, kommer all svart päls att ändras. Detta beror på att dessa gener begränsar eller förändrar produktionen av eumelanin, och ingen av cellerna kan producera fullt svart pigment. Vi kallar hundar som är blå och isabella för utspädda i färgen av denna anledning. Den bruna färgen är dock inte tekniskt utspädd utan orsakas av en förändring i pigmentets struktur. Eumelanin förekommer även på andra delar hos hunden så som nos och ögon.
Den andra typen av pigment är pheomelanin som är det röda pigmentet. Pheomelanin produceras endast i pälsen, och förekommer inte i ögonen eller nos.
Till skillnad från eumelanin förekommer det inte heller i två olika färger, utan pheomelanin är enbart en färg som varierar i intensitet. Det finns hundar som är från mörkaste röd som exempelvis Irish setter till blekt gul som hos en riktigt ljus labrador. De flesta hundar har både eumelanin och pheomelanin.
Kelpies med färgen black and tan är ett utmärkt exempel på detta.

Melanin bildas i melanocyterna, vilket är pigmentceller som bildas i neurallisten vid ryggraden redan i embryostadiet. De vandrar ut till huden över hela eller delar av kroppen och producerar färgpigmentet melanin under hela livet. Att pigmentceller och nervceller har samma ursprung innebär att utvecklingen av pigmentceller styrs av gener som även styr andra delar som neurologiska och immunologiska funktioner. Det är också anledningen till att vissa sjukdomar är kopplade med specifika färger hos en del hundraser.
Den vita färgen är inte en färg
Vit är inte riktigt en färg utan den vita pälsen är orsakat av brist på pigment. Hos hundar är det en brist på både eumelanin och pheomelanin. Vita områden orsakas helt enkelt när cellerna inte kan producera något pigment alls. Det kan även påverka produktionen av eumelanin i ögon och nos, vilket gör att nosen blir rosa och ögon blir blå.

Det finns också en annan typ vit, som orsakas av utspädning av pheomelanin. Cellerna producerar mindre pigment än normalt, så färgen blir blekare. Hundar med den här typen av vit päls kan ha lite krämig nyans som skiftar mot elfenbensvit. Den typen av vit påverkar vanligtvis inte eumelanin och dessa hundar kan därför ha områden på pälsen som är svart, brun, blå eller isabella medan ögon och nos förblir mörka.
Under ständig utveckling
Forskningen inom genetik är under ständig utveckling och gamla sanningar punkteras hela tiden. Inom en snar framtid kanske vi kommer att få mer klarhet i hur genen för den bruna färgens intensitet fungerar, eller vad som exakt påverkar varför vissa kelpies blir “ghost tan”.
Faktakoll | Denna sida innehåller information från källor som i regel är vetenskapligt baserade eller baserade på publicerade verk. Vill du veta om färggenetik eller om kelpien och dess historia, klicka på knappen för att komma till källorna.
Sidan senast uppdaterad: 2019-12-04
Kelpiegallery online since 2008.